Följder av ett blodprov

Vi hoppar rakt in i historien igen. Ni som inte var med sist kan få en snabb återblick. Jag återger alltså sagan jag berättade för mina barn förra veckan. I korthet handlar den om ett land där man, med hjälp av ett blodprov, kan säga sanningen om en person. Personen som vi nu följer har precis gjort klart sitt test och sitter hos läkaren. Det är där vi hoppar in i historien.

  • ”Jaha, jag har resultaten från blodprovet här nu” sa läkaren

Isak var tyst och väntade på att hon skulle tala. Det gjorde hon inte utan fortsatte stirra ner i sina papper. Han tog därför ton:

  • ”Jaha?”

Hon tittade upp mot honom med ett förvånansvärt förvånat uttryck i ansiktet.

  • ”Är du inte intresserad av att veta vad blodprovet sa?” frågade hon.
  • ”Jo, absolut. Verkligen”
  • ”Ja, det var väl det jag tänkte. Då ska vi se..”

Ner från taket vecklade en skärm ut sig. I vår värld hade det sett besynnerligt ut men där borta var det helt normalt. ”Isaks blodprov” stod det längst upp på den bild som syntes. Det var tydligt. Isak satt nu där med händerna på sina lår och väntade på att läkaren vars namn han glömt skulle börja tala.

  • ”Carianne” sa hon plötsligt.
  • ”Förlåt?”
  • ”Jag heter Carianne. Jag kan se i blodprovet att du funderade över vad jag heter och därför säger jag det nu igen: Jag heter Carianne”

Han kunde inte tro sina fem öron. Kunde hon alltså läsa hans tankar på grund av att hon klämt ut lite av hans blod? Det var ju helt otroligt i så fall. Vilken jävla maktvapen ett blodprov skulle kunna vara, tänkte han. Då tog hon återigen till orda, fortsatt med blicken i de vita pappren hon höll i sin hand: ”Hehe, nej då. Det är allt väl sekretessbelagt, ska du se.”

Isak fick lite panik där han satt i stolen och han greppade tag hårt om armstöden. Vad fan, om han inte fick tänka ens. Tänk om han skulle tänka på fel sak? Vad mer skulle det här skumma blodprovet kunna berätta? Oroväckande, minst sagt.

  • ”Det finns inget att vara orolig över” sa läkaren och såg upp mot Isak med en snäll blick.

Det gjorde honom lugnare. Han tänkte att det var tur att han hade hamnat hos en så snäll läkare. Det kanske inte skulle vara någon garanti.

  • ”Tack så jättemycket” svarade hon på den tanken.