Konversation om fasadrenovering i Stockholm

Ni vet känslan när man ska behöva kallprata med någon som man inte delar ett enda intresse med? Känner ni igen? I så fall kommer ni kunna relatera rejält till situationen som jag nu kommer att berätta om. Det handlar om mitt möte med svärfar. Svärfar driver nämligen en firma inom fasadrenovering i Stockholm. ”Ja, vadå då?” tänker kanske ni. Man behöver ju inte vara sitt arbete bara för att man råkar jobba med någonting, eller hur? Nej, det är visserligen sant. Problemet är bara att min svärfar i väldigt stor utsträckning är just detta. Han både äger ett företag inom fasadrenovering i Stockholm och är detsamma.

Jag har pratat med honom flera gånger förut men aldrig på tu man hand. Så skulle det dock bli denna gång. Jag och min sambo kom hem till henne föräldrar och vi satte oss ner i deras uppvärmda uterum som är nytt för säsongen. ”Fint!” sa vi. ”Tack!” svarade de.

Sedan när maten skulle förberedas kom ett förslag från min sambo. Hon och hennes mamma skulle gå in och fixa. Jag och svärfar skulle få sitta kvar med ett glas vin och bara prata. Jag tror inte att jag blivit så skrämd av en situation någonsin. Jag började tänka på allt jag hört om fasadrenovering i Stockholm efter att jag lärt känna honom. Hur var det nu? Varför genomför man ens fasadrenovering på hus i Stockholm? Till vilken nytta har han sagt? Jag måste ha hört det säkert 10 gånger.

Han lade märke till att min hjärna gick på högvarv. ”Hur är det? Var vinet OK?” frågade han vänligt. Jag nickade, log och svarade ”Ja, mycket gott. Tack så mycket för det”. Sedan lutade han sig fram, tittade sig runt som om han skulle berätta en hemlighet, och sa:

  • ”Så, har du funderat på saken?”
  • ”Ehm.. funderat på vadå menar du?” svarade jag och lutade mig lite bort från honom.
  • ”Ja, om du ska komma till kontoret i Stockholm och testa fasadrenovering ett tag. Vi pratade ju om det sist, inte sant? Har du glömt det?”
  • ”Jaha, du menar.. Ja, nej det har jag verkligen inte glömt. Fasadrenovering i Stockholm, låter kul!”

Det hade jag verkligen glömt. Hur sjutton kunde man vilja att jag skulle komma och jobba med fasadrenovering på Stockholms bästa företag? Jag kunde ju knappt hålla i en hammare utan att göra mig illa.

Fortsättning följer nästa vecka. Ställ gärna eventuella frågor till dess!