Golvläggningsmetoder
Ett golv kan läggas på olika sätt. I stort sett kan du säga att ett golv kan sväva, det vill säga separat från det befintliga bärande golvet. När ett golv är fixerat limmas, spikas eller skruvas fast golvet på golvet, eventuellt med ett mellanliggande golv. Oavsett om du hade tänkt att lägga ditt golv själv eller om du hade tänkt att en professionell golvläggare ska göra arbetet så kan det vara bra att veta hur man vill att golvet ska läggas. Det kan läggas på några olika sätt, vi tar här nedan upp två av sätten som finns. Flytande golv En god anledning att lägga ett golv flytande är om ljudisolering för kontaktbrus måste appliceras. I denna situation läggs först ett ljudisolerat mellangolv på vilket parkettgolvet läggs. Parkettgolv används ofta för detta. Dessa är sammansatta plankor med ett toppskikt av de träslag som ska väljas, detta limmas sedan på ett stabilt bottenlager. Detta underskikt består av trä (vinkelrätt mot det övre skiktet) eller till exempel plywood. Innan lamellen drog sitt utseende flyter ofta fasta delar. Nackdelen med fasta delar är att de fortsätter att fungera. Alltid när fuktigheten ökar expanderar golvet och sjunker naturligtvis igen om fuktigheten minskar när till exempel uppvärmningen startar. Om fasta delar används för ett golv, måste minst 2 cm per meter span hållas åt sidan för eventuell funktion av delarna. Detta är det vanligaste alternativet för golvläggning i Malmö. Fasta golv Om möjligt rekommenderas att fixa ett fast golv. Det finns olika alternativ för detta. Det första alternativet är att limma och spika fast en fast del. Detta görs ofta på ett mellangolv av ekmosaik eller spånskiva. Spånskivan fixeras sedan på undergolvet med skruvar eller med lim. Nackdelen med fasta delar är att de är relativt tjocka och att du använder mycket trä. Det senare resulterar särskilt i ett högre pris. En annan nackdel är att du inte kan arbeta en planka tätt eller att du alltid måste ha utrymme att lima en planka i den. Plankans diagonal med fjädern bestämmer det utrymme som krävs mellan väggen eller ramen och golvet. Detta utrymme täcks normalt med en täcklist eller sockel. Andra alternativet är att jobba med sågade plankor som är cirka 10 mm tjocka. De kan läggas med växlande bredder och med eller utan avfasning. Skarvar måste också limmas och spikas på ett undergolv som diskuterats ovan. Spikhålen stoppas med slipande damm från golvet och är knappt synliga efteråt. En fördel med denna metod är att den kan integreras tätt. Detta ger dig ett bättre tekniskt golv. Med en ram är det möjligt att arbeta tätt i golvet. En anslutning till ett kakelgolv kan också göras tätt. En golvbräda eller remsa används ofta på väggen. Det tredje alternativet kallas för tapas. Med detta menar vi faktiskt 7 mm tjockt trä som är limmat och spikat på ett undergolv. Tapas är som regel inte bredare än 11 cm. Med undantag av 13 cm används fortfarande. Med tapasgolv menar vi remsor och mönstergolv. Dessa är limmade och