Hur djup asfalt i Stockholm?
Jag älskar att umgås med min brorsdotter. Hon är en himla härlig person, och ju äldre hon blir desto mer har vi gemensamt. Nu är hon 7 år gammal och hon verkar tycka mycket om att umgås med mig också. Varje onsdag passar jag henne efter skolan, eftersom båda hennes föräldrar har åtaganden då. Ibland går vi på dagsbio, ibland går vi och käkar på McDonalds och ibland strosar vi bara omkring mellan lekparker. Nu senast gjorde vi det senare, och på vägen mellan Tegnérlunden och Vasaparken fick jag en fråga jag aldrig fått tidigare: ”Hur mycket asfalt finns det i Stockholm?” frågade hon och tittade upp på mig. ”Hur mycket asfalt det finns i Stockholm?” upprepade jag tillbaka för att vinna tid. Hon nickade bara och jag började mumla något osammanhängande. Jag hade aldrig ens tänkt på att en fråga kunde ställas på det sättet. Jag ser asfalt i Stockholm jämt, varenda dag, hela tiden, men jag har aldrig tänkt på den på det sättet. Det är klart att det trots allt måste finnas ett svar på frågan någonstans. Inte för att jag på rak arm kunde svara på hur mycket asfalt det fanns i Stockholm. Vad väntade hon sig av mig egentligen? Jag gjorde det enda rätta och ställde en motfråga: ”Hur mycket asfalt tror DU att det finns i Stockholm, Minna?”. Jag hade hoppats på en utläggning som gjorde att jag kunde ge henne lite mer vad hon var ute efter. Svaret var kort: ”Massor av asfalt tror jag att det finns i Stockholm”. Det hade hon ju definitivt rätt i. Frågan är bara hur man egentligen svarar på en sådan fråga. Menar man mängden asfalt i Stockholm mätt i kvadratmeter/kvadratkilometer eller pratar man om vikt? Det fick mig att inse hur lite jag kunde om asfaltering överlag. Vi stannade till för att köpa glass och jag passade på att titta ner i marken. Hur djupt lager av beläggning var det egentligen där vi stod? Jag hade ingen som helst aning. Så av en slump, kanske den mest slumpartade slump jag varit med om, stannade en märklig bil bredvid. Två unga killar med arbetskläder hoppade ur och gick för att köpa glass. När de kom fram och ställde sig bakom oss i kön vände jag mig åt dem. Jag samlade mod och frågade sedan: ”Hur djup asfalt är det i Stockholm?”. Lät jag dum? Jo tack.