Admin

Hur många laddare till iPhone ska man behöva tappa bort på ett år? Det är förstås en orimlig fråga och jag räknar därför inte med några seriösa svar. Men herregud var jag är dålig på att hålla koll på mina iPhone-laddare. Detta är något jag får erfara gång på gång. Jag ska berätta hur det har sett ut under det senaste året: Jag köpte min iPhone för snart ett år sedan och en laddare följde med i paketet. Utmärkt, tänkte jag. Det var min första Apple-produkt och därför också min första laddare till iPhone. Den skulle jag hålla hårt i. Det började med att jag glömde den på kontoret varje dag under en vecka. Ja, jag vet att jag är tankspridd men detta var något i hästväg. Jag tog med den till arbetet, detta trots att telefonens batteri absolut skulle hålla under hela dagen, och sedan glömde jag den på mitt skrivbord. När jag kom till jobbet den femte dagen var den försvunnen. Den fanns inte någonstans. Jag frågade om någon av mina kollegor hade sett min iPhone-laddare men ingen hade någon aning. Hur var det ens möjligt? Jag fick, hur som helst, kila ner på lunchen och införskaffa en ny. Inga konstigheter, även om det var surt för plånboken. Det gick då ett par veckor innan nästa incident inträffade. Jag tog ut min laddare till iPhonen på jobbet, lade ner den i min tygpåse och ut från kontoret. Precis som varje dag. Jag hoppade på en spårvagn som tog mig till gymmet och sedan, efter passet, en som tog mig hem. Väl hemma packade jag ur mina saker. Dator, glasögon, vattenflaska, men ingen iPhone-laddare. Ingen laddare till min kära iPhone 12 så långt ögat kunde nå. Den var borta och min enda förklaring till saken var att den måste blivit stulen på spårvagnen. ”Jag orkar inte” sa jag till mig själv. Vad sjutton var det frågan om? Hur kunde jag vara så slarvig. Jag fick lov att gå till samma affär och köpa laddare till min iPhone dagen efter. Det hade gått så kort tid att killen i kassan kände igen mig. ”Jaså, en till?” sa han och grimaserade empatiskt. Jag nickade, blippade mitt kort och tog med min iPhone-laddare igen för att sedan tappa bort även den inom loppet av en månad. Detta gick ju inte. Jag gick in på en onlinebutik och beställde iPhoneladdare, enbart sladdar, som skulle räcka länge. Det var det bästa beslut jag tagit. Tankar? Åsikter? Dela gärna med er i kommentarsfältet som vanligt!

Hej hej, Jag tänkte att jag skulle fortsätta med samma sak som sist. Det blev nämligen uppskattat. För er som missade inlägget så handlade det om min historia. Mer exakt handlade det om hur jag en gång i tiden kom att arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Det är ingen spektakulär historia men många verkar ändå hysa intresse för den. Jag har fått mycket respons efter mitt förra inlägg. Det verkar vara många som vill göra samma sak. Kanske inte nödvändigtvis börja jobba med fasadrenovering men flytt till Stockholm verkar intressera många. Nu när jag väl skriver det skulle jag säga att det ändå är ganska många som riktat in sig mot samma. Fasadrenovering är ändå ett framtidsjobb, och Stockholm växer. Fler och fler byggnaders fasader kommer att behöva renoveras i år och årtionden framöver. Nåväl, jag lovade att ta vid där jag slutade sist och så ska det få bli. Jag flyttade alltså till Stockholm och började jobba med fasadrenovering här för drygt 7 år sedan. Anledningen var något slumpartat. En utekväll resulterade i nya vänner. Nya vänner som arbetade med fasadrenovering och som ville värva mig till Stockholm. Ett skämt blev till allvar och resten är i historia. När jag sedan kom till Stockholm och började inom fasadrenovering insåg jag hur stor skillnad det var från hemma. Det var många saker som skilde sig. Till att börja med så var företaget jag arbetade på betydligt större. Fler anställda. Större variation på personalen vilket gav lite perspektiv på livet, på något flummigt sätt. Den kanske största skillnaden var förstås utbudet av arbeten. Satan vad mycket olika byggnader det finns i Stockholm, och vad många som behöver fasadrenovering. Det blev helt klart en större variation i vardagen för mig. Det kändes riktigt kul. Jag ska erkänna att jag var lite less på jobbet när jag arbetade i hemstaden. Detta försvann ganska omgående när jag kom till Stockholm och började med fasadrenovering. Det var himla lätt att trivas när man mottogs på det sätt jag gjorde av mina kollegor. Jag kände att jag kunde bli en i gänget direkt. De verkade vara intresserade av mig och jag fick intresse för teamet direkt. Vi kom överens. Jag gjorde bra ifrån mig (i alla fall om ni frågar mig). Fasadrenovering i Stockholm var något för mig. Därför blev jag kvar.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle bo i villa. Det är mycket man inte räknar med i livet. Sedan svänger det, man öppnar ögonen och inser att man hamnat någon helt annanstans. Så har det varit för mig, och det slog mig bara häromdagen. Jag ska berätta hur: Jag satt i min soffa och spelade TV-spel. Det senaste Call of Duty hade kommit och jag och några vänner spelade varje kväll i flera veckor. Jag blinkade och plötsligt befann jag mig i ett dike, runt ett hus, med en spade i hand och ägnade mig åt dränering. Hur hamnade jag där? Det är förstås överdrivet att kalla det en blinkning, mellan COD och dräneringen alltså. Det var längre än så. Det var 2,5 år och det känns som ett ögonblick. Jag var singel, jag gjorde inte så mycket med mitt liv, jag var rätt ensam. Sedan träffade jag min sambo och allt ändrades. Hon hade driv. Hon ville göra saker. Hon ville inte bara skaffa hus så snart som möjligt. Hon ville också sköta dräneringen av huset. Detta hus vi ännu inte hade. Jag hoppade på hennes innovationsvagn och är glad att få åka med som någorlunda passiv medpassagerare. Dränering var min grej, tycker jag. Inte för att jag på något sätt hade någon viktig roll. Mestadels ägnade jag min tid åt att springa ärenden åt de andra. De andra var alltså min sambo och hennes båda föräldrar. Jag insisterade verkligen. Sa att jag ville hjälpa till med dränering, att det var kul, lärorikt – ja, ni förstår. De andra insisterade rakt tillbaka. Dränering var bättre att de sysslade med. De som gjort det på sitt eget hus och på hennes tre storebröders hus. Det var inga konstigheter, gjorde de tydligt för mig. Dräneringen kunde de sköta, så kunde jag komma med saft, bullar och kaffe. I just den stund då jag stod nere i hålet med spaden så slog det mig hur mycket som hänt. Vilken resa livet faktiskt är. Jag sysslade med dränering av mitt eget hus. Detta sker alltså 2,5 år efter att jag bodde i en hyresetta i en av stans absolut fulaste delar. Det är märkligt, väldigt märkligt. Nu väntar vi på att få vårt första barn dessutom.  Det händer grejer, kära vänner. Det händer verkligen grejer!

Nu kör vi igen. Förra veckan körde jag min första frågor/svar-post om min tid inom hemstädning. För er som missade inlägget kanske det låter konstigt. Hur många frågor respektive svar kan det egentligen finnas om hemstädning. Svaret är: Många. Det var en himla massa frågor som kom in efter att jag avslöjade detta. Eller ja, avslöjade är väl kanske fel ord. Jag berättade för några veckor sedan om att jag arbetade med hemstädning i något år efter gymnasiet. Detta intresserade många av er läsare betydligt mer än något kakrecept jag någonsin lagt upp. Ironiskt? Ja, en smula! Nåväl, förra veckans inlägg uppskattades mycket. Jag tänkte därför att vi hoppar på exakt samma spår denna gång. Glöm inte att ni får skicka in de frågor ni har till mig genom kommentarsfältet. Jag ska försöka svara på så många som möjligt, så snart som möjligt. Vem städade du hemma hos? Hemstädning kan vara för precis vem som helst, och så var det också när jag var verksam. Det finns en väldig massa livsöden där ute, och det blev tydligt under denna period. Många människor som jag utförde hemstädning hos var förstås äldre. Äldre, skörare personer som inte längre orkar eller kan utföra de städuppgifter de brukat utföra. Andra som jag regelbundet besökte var barnfamiljer. Barnfamiljer med ensamstående förälder var vanligt. Ni vet, en man eller kvinna som knappt hinner med jobb och sedan ska ta hand om 2-3 barn själv. Då har man i regel inte mycket tid över. Hemstädning hjälpte dessa människor rejält, och jag var glad att kunna verka stressreducerande. Där fick ni en liten inblick i till vilka jag levererade hemstädning. Det ni ska bära med er är: Väldigt många olika människor tar hjälp med dessa typer av tjänster. Hur mycket tjänade du när du jobbade med hemstädning? Jag brukar inte diskutera pengar och kommer därför inte att göra det nu heller. Jag kan däremot säga att den firma för vilken jag levererade hemstädning var generös. Min lön, mina villkor och andra förmåner var långt mycket bättre än branschsnittet. Faktum är att jag nog tjänade mer på detta jobb än när jag bytte bransch efteråt. Nu ska jag kila iväg och möta upp en kompis. Denna kompis är dessutom en person som jag lärde känna när jag var verksam inom hemstädning. Kanske skulle jag ta med henne i nästa inlägg, så får ni en gäst som kan svara på era frågor. På återhörande!

Jag hade varit utan jobb lite för länge. Jag vet faktiskt inte om arbetslös är ordet att använda för vad jag var, visserligen. Situationen var som sådan att jag inte hade något jobb. Min egen uppfattning om att vara arbetslös är att söka men inte få några jobb. Så var det alltså inte för mig. Jag var befriad från arbete men gjorde närmast ingenting för att lösa situationen. Men som sagt, en dag fick det vara nog med ledigheten. En vän har en relativt ny flickvän. Denne flickvän arbetar på en konsultförmedling. Det är den hittills enda personen jag känt i mitt 27-åriga liv som är inom förmedlingsbranschen. Jag hade inga höga förväntningar på hennes konsultförmedling, ska jag erkänna. Tanken är förstås god men varför det skulle lösa sig när inget annat löste sig i livet – det förstod inte jag. Men ni hör ju: Inställningen till livet kunde väl nästan inte vara sämre? Konsultförmedling kunde väl i alla fall inte göra saken sämre. Det skulle visa sig att konsultförmedling gjorde saken oerhört mycket bättre. Nu ska jag berätta mer i detalj hur det gick till. Jag och Felicia, min väns flickvän tillika anställde på konsultförmedlingen, sågs på en kaffe. Kaffet dracks på ett fik som låg i samma kvarter som hennes konsultförmedlings kontor. Vi snackade först om lite allt möjligt. Matchen i helgen, festen som skulle ske nästa helg och allt däremellan, typ. Sedan kom vi in på min situation och samtalet gled sakteliga över till att handla om konsultförmedling. Först från en mer övergripande perspektiv, vad de gör och vilken nytta de fyller, både på samhällsnivå och individnivå. Sedan gick vi in på vad hennes konsultförmedling kunde göra för mig. Hon sa till mig att hon, tack vare att hon har ”insyn från ett annat håll”, har koll på vad jag faktiskt kan. Hon trodde att jag hade svårt att låta människor se vad jag verkligen var bra på. Det stämde förstås. Jag hade väl bara inte vågat bolla tankarna med mig själv ännu. En konsultförmedling, menade hon, tog fasta på just dessa kvaliteter. De ser därefter till att jag paras ihop med en uppdragsgivare där just min kompetens är önskvärd. Jag visste nog att en konsultförmedling fungerade ganska precis så, när jag tänkte efter. Jag hade bara aldrig funderat över att jag själv kunde dra nytta av konsultförmedlingar. Knäppt? Ja lite, men så var det i alla fall.

När letade du senast efter en tjänsteleverantör på de gula sidorna? För ungefär 20 år sedan, om alls, eller hur? Tack vare webbsökmotorer som Google är en oändlig mängd information, butiker och tjänster bara en sökfråga bort. Och det är just därför du behöver sökmotoroptimering om du vill få fler besökare till din webbplats och öka försäljningen. Men vänta: vad är SEO? Hur fungerar professionell sökmotoroptimering och hur lång tid tar SEO? Gör dig redo för en hel massa svar – låt oss gå! Först och främst: Du lär dig inte optimering för sökmotorer på fem minuter, och vår guide är därför omfattande. Har du inte mycket tid? Då kan du enkelt hoppa till enskilda kapitel med innehållsförteckningen till vänster! Du kommer att se att sökmotoroptimering inte har något att göra med magi. Det handlar om att analysera data, härleda en SEO-strategi och implementera denna strategi i form av olika SEO-åtgärder, indelade i on- page och off-pageoptimering. Nej, jag menar inte att optimera sökmotorer är trivialt. Google gör spelet mer komplext och mödosamt varje år. Snarare är mitt mål att göra det klart att bra resultat inte är en tillfällighet och att investera i sökmotoroptimering inte bara är spekulation. VAD ÄR SEO Förstå sökmotoroptimering SEO (sökmotoroptimering) är inget annat än sökmotoroptimering. Strikt taget bör det kallas ”Optimering för sökmotorer”, för det är syftet bakom arbetet. Om du gör det rätt kommer SEO-åtgärder att resultera i att din sida visas i organiska sökresultat. Sökmotorresultatsidor visas så nära framsidan som möjligt. SEO är en gren av sökmotormarknadsföring. Optimering kan rikta in sig på olika typer av sökmotorer, inklusive bildsökning (t.ex. Google Bilder), videosökning (t.ex. Google Video), nyhetssökning (t.ex. Google Nyheter) eller vertikala sökmotorer (t.ex. Booking.com). Och ja, teoretiskt kan du också använda den här optimeringen för andra sökmotorer, som Bing, Yahoo! och DuckDuckGo – vi pratar bara om Google här, eftersom den här sökmotorn är den absolut viktigaste i Sverige. Du vill använda dig utav sökmotoroptimering. Du kan ha en perfekt utförd webbproduktion, en helt underbar hemsida som är enkel att ta sig runt på. Ett riktigt användarvänligt typsnitt på hela hemsidan, allt perfekt. Men utan sökoptimering så kommer ingen att upptäcka din fina hemsida, låt den inte gå till spillo.

Idag ska jag ta och berätta lite om min familj. Det är ett ovant ämne för mig att skriva om. Eftersom bloggen, under så himla lång tid, varit koncentrerad till 2, max 3, ämnen så har det inte riktigt funnits utrymme. Det har inte heller varit något som jag är särskilt sugen på att göra. Varför ska jag berätta om folk ni inte har någon relation till? Detta har varit min inställning hela tiden, under dessa 8 år som aktiv bloggare. Min inställning ändrades dock för ett tag sedan. I förbifarten nämnde jag att både min farfar och morfar jobbade med mattläggning i Stockholm. Jag nämnde detta och sa också att mattläggning i Stockholm är en slags familjebransch. Något vi har sysslat med i generationer. Detta inlägg fick enorm respons från er läsare, och det gladde mig. Det var uppenbarligen oerhört intressant, åtminstone för många av er, att ges en tydligare inblick i min familjesituation. Det är roligt och därför tänkte jag fortsätta ge lite på ämnet. Som sagt, min familj har ägnat sig åt mattläggning i Stockholm i generationer. Det började med min farfar OCH min morfar. Bara detta låter förstås ganska knasigt, men jag ska förklara hur det ligger till med hjälp av ett slags släktträd. Farfar Ingemar Min farfar Ingemar startade en firma som sysslade med mattor och mattläggning i Stockholm 1949. Under 5 år var det han och hans fru, min farmor Elisabeth, som drev firman. Farfar var säljare och farmor gjorde hårdjobbet, kan man säga. Det gick bra från början och de båda var oerhört naturliga affärsmän. Detta var något ingen av dem kände till. De hade fått med sig kunskaper om mattläggning eftersom farmors familj i Stockholm hade sysslat lite med det. Efter 5 år började uppdragen inom mattläggning i Stockholm med omnejd att regna in. De blev bokstavligt talat överösta med förfrågningar. Detta gjorde att verksamheten var tvungen att expandera. De anställde en till man i arbetsstyrkan. Denna man hette Anton, och han är min morfar. Morfar Anton Det är konstigt att tänka sig. Min morfar var alltså underordnad min farfar när de båda jobbade med mattläggning i Stockholm. Som jag har förstått det på morfar blev de goda vänner, men att farfar kunde vara väldigt sträng ibland. Hur som helst så blomstrade affärerna, och så småningom fick också mormor jobb på firman. Så farmor, farfar, mormor och morfar var ett team. Ett team som levererade Stockholms bästa mattläggning. Detta är i alla fall vad de själva säger. Mitt släktträd inom mattläggning i Stockholm slutar inte här på långa vägar. Det fortsätter och fortsätter ända in i samtiden. Nästa vecka tänkte jag därför berätta vidare om hur det ligger till. På återhörande!